Semester 2018 – Så var det

Jag har haft semester. Nu har säkert hälften av er somnat, vilket är helt förståeligt. Jag menar, hur intressant är det om man inte kan bidra med någon exotisk safari i bildväg? Nej, precis. Det var exakt så jag ville ha det. Jag har haft en riktigt tung vår. Eller ett riktigt tungt år, om vi skall vara ärliga. Jag har varit väldigt stressad och känt mig otillräcklig på för många fronter. Så när Daniel fick reda på att han skulle ha semester i 2v, så planerade jag också in det. Ni som är egenföretagare känner säkert till hur svårt det är att stänga av. Hur svårt det är att inte svara på mail när klockan är 21, och att på så sätt vara online jämt. Det är inte svartvitt när man jobbar och inte, allt är en gråzon och för många, inklusive mig, så blir det väldigt påfrestande. Det blir svårt att vara ledig, eftersom man inte vet om det faktum att man är ledig en lördag, eller en kväll kan göra att man 6mån senare har svårt att få ekonomin att gå ihop. Man är ALDRIG klar, helt enkelt. Förnuftet är såklart fullt medvetet om att INGEN NÅGONSIN är klar, för oavsett inom vilket område, även privat, så finns det alltid något man kan göra bättre. Men trots att förnuftet vet att Good Enough är ett bra uttryck att tillämpa ibland, så kan det vara svårt att få känslorna att hänga med på den biten. Det slutar med en ond cirkel, där man är ledig och har dåligt samvete för att man inte jobbar. När man sedan jobbar, så får man dåligt samvete för att man prioriterar bort familj och vänner. Den kombon är inget bra recept på välmående.

Som alltid när jag skriver ”man”, så är det jag egentligen menar ”jag”, men eftersom jag gissar att detta inte är unikt, så känns det ok.

Så, semester alltså. Jag plockade bort sociala medier ur mobilen och jag lovade mig själv att inte hålla på med något fotorelaterat under dessa två veckor. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas, men det gjorde jag. Inget facebook, inget instagram, och inget redigerande. Jag har inte fotograferat någonting, bortsett några enstaka mobilbilder. Oavsett vem du är: Om du behandlar din mobil som en kroppsdel, så kan jag verkligen rekommendera att skippa den i en vecka eller två. Jag mådde otroligt bra av det, och kommer definitivt att göra det igen.

Under dessa två veckor så har det varit både full fart och väldigt lugnt. Daniel och jag har fixat en hel del hemma, men även sovit otroligt mycket och tittat på fotbollen. Organiserat om i garderober, målat väggar och tak i hall och badrum, bytt golv i hallen och en hel del annat som går under kategorin renovering. Sedan så tog vi en tur med Daniels pappas båt ute i Ljungskile och tältade över natten med några vänner. Vädret var klockrent och allt var underbart. Det kom även förbi en säl och hälsade på, men den missade jag då jag satt bakom ett träd och kissade. Såatteeeeh…

I vilket fall som helst så är det otroligt skönt att vara tillbaka på jobbet igen. Jag är otroligt taggad och jag har en hel del på min agenda framöver. Det mesta är internt arbete som inte kommer märkas utåt, men det kommer underlätta en hel del för mig och effektivisera arbetsflödet.

Canon 70-200

På bilden ser ni min älskling, min äldsta kamera med mitt favoritobjektiv, Canon 70-200 . 70-200 är zoomomfånget, vilket är väldigt stort. Det är perfekt för att fota sport(i mitt fall hästar) eftersom det man fotar kan röra sig väldigt mycket och man med zoomen då har möjlighet att följa med objektet utan att behöva springa runt hela tiden. Det är ett relativt ovanligt objektiv bland bröllopsfotografer. De flesta bröllopsfotografer tycker om fasta objektiv, dvs sådana som är tex 85mm eller 35mm och inte går att zooma med. De har definitivt sina fördelar på andra plan, men jag älskar flexibiliteten som ett zoomobjektiv erbjuder. Om något plötsligt händer en bit bort, så ökar chansen att jag hinner fånga det innan ögonblicket är borta, eftersom jag inte behöver röra mig fullt lika mycket. Detta är väldigt användbart vid tex gratulationer utanför kyrkan, speciellt när ett barn en bit bort plöstligt gör något gulligt och jag vill fånga en närbild – då vet jag att jag kan det.
Jag hoppas att jag aldrig behöver välja mellan detta objektivet och Daniel, för jag är inte säker på vilket jag skulle välja 

Run Dirt Race 2018

Till er som är torra och tråkiga: Ta texten med en nypa salt. Jag är inte bitter, men en gnutta sarkasm är i min värld roligare än klassiska tack-kort.

Igår fotograferade jag Run Dirt Race här hemma i Uddevalla. Ett race med en hinderbara, lite som Tough Viking(eftersom jag är helt okunnig så får jag lov att dra liknelser som i praktiken kan vara helt tokiga enligt de som är mera insatta, ok? Deal.). Det var helt fantastiskt och jag hade superkul, speciellt nu när jag vilat ut och inte mår illa av trötthet längre. Jag var trots allt inte med och sprang, så jag behövde verkligen vila efteråt. Bröllopsbakis, som vi fotografer brukar säga om söndagar på sommaren.

Run Dirt Race

Jag var på plats runt kl 10, ca 1,5h innan första start. Det var tokvarmt och jag tyckte otroligt synd om mig själv, speciellt jämfört med de som skulle tävla i en fysiskt ansträngande gren under bar himmel en solig dag. Så, jag började med an plan för att orka dagen och logiskt nog tog jag mig en kaffe hos Fogarolli som var på plats. Kanske inte så taktiskt av mig att välja en varm dryck, men smarta som  Fogarolli var så erbjöd de stolar och skugga så de fick min röst ändå.

Fogarolli

Jag började fotografera lite smått runt 10.30, och höll på till… 14.30, kanske? Ni som känner mig vet att det blev en hel del bilder. När loppet väl startat så liknade eventet ett bröllop till stor del. För min del alltså, i hur jag arbetade. Jag har svårt att tro att de som fick bada i färg, lera, sand och saltvatten kände att de hade valt samma produkter till frisyren på ett bröllop.

Run Dirt Race Run Dirt Race

Nu tappade jag tråden – eventfoto var det. Jag försöker fånga ”the inbetweeners” och dokumentera det, snarare än att stå statiskt vid mållinjen och endast fota likt på röda mattan. Jag vill återge känslan för de som inte upplevde ögonblicket själva, gärna med en komisk känsla. Jag försöker samtidigt hålla det på en nivå som inte kränker personen på något vis. Helt enkelt en bild som ser rolig ut, och som personen som ser rolig ut själv kan skratta åt utan att känna obehag.

Run Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race

Andra saker som liknar ett bröllop är bristen på kontroll, och hur jag hanterar det. Jag kan inte förutbestämma var och när spontana ögonblick värda att fotografera kommer att dyka upp. Inte heller väder, platser eller personer är något jag kan kontrollera. Här använder jag min erfarenhet som ofta hjälper mig att förutse sådant som blir bra på bild. Detta betyder att en stor del av dagen så panikspringer jag mellan platser, och sedan mixar jag det med att sätta mig ner och vänta på att barnet skall börja dansa eftersom jag SER att det är på väg 😉 Detta är även när jag brukar luncha. Squatposition med kameran i knäet i väntan på att barn ska göra något gulligt är en perfekt position för att även gå igenom väskan efter snacks. 

Run Dirt Race Run Dirt Race

Andra saker jag fångar är

  • Kommunikation mellan människor – vi är sociala varelser och detta är ett socialt evenemang. Detta är det absolut viktigaste.
  • Actionbilder –På Run Dirt Race är det tex när någon hoppar i vattnet.
  • Artsy stuff – Jag köper inte en kamera för flera månadslöner utan anledning.
  • Stora överblicksbilder som visar de som inte var där hur det såg ut, samt påminner de som var där om hur det var. På Run Dirt Race är det blå himmel, grönt(/gult) gräs, folksamlingar samt hav. Bilder som visar att vi är vid havet, att vädret är fint, att det är sommar och att det är en folkfest.
  • Detaljbilder – ofta kopplade till den känslan jag vill fånga. På Run Dirt Race är det många närbilder på lera som går hem.
  • Porträtt – Ingen orkar gå igenom ett album på 600 bilder om personen inte letar efter en bild på sig själv 😉

    Här är några av mina favoriter, vissa faller in i kategorierna ovan. 🙂

Run Dirt Race Run Dirt RaceRun Dirt Race Run Dirt RaceRun Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race

Mixen av dessa saker är det jag uppskattar mest med att fotografera event. Allt som allt – en grym dag. OTROLIGT välorganiserat med många engagerade funktionärer som dessutom var väldigt kunniga. Om något gick fel under dagen, så märktes det verkligen inte. Allt flöt på bra och sponsorerna hade ordnat GRYMMA hinder. Fler bilder kommer, checka in Run Dirt Race på Facebook och Instagram. Tacktactack, Marcus och Dotte, för att ni står ut med mig!

Fitnessfotografering i Ridhus – Kristin Winnergård – Del 1/3

För ca 6mån sedan så hade jag en fotografering på agendan som jag var otroligt sugen på – Att fotografera Kristin Winnergård(länk). Vi hade löst allt och planerat det hela, men när hon satt i bilen på väg till Uddevalla ifrån Göteborg så var min kropp grym på timing och jag fick ett epilepsianfall, så vi fick skjuta på det. Det har tagit ett litet tag, men Ä-N-T-L-I-G-E-N så fick vi till en tid för att fota henne!

Om jag var nervös innan? Yeap, galet. Jag har varit imponerad av Kristin sedan dag ett, och det var säkert flera år sedan jag snubblade över hennes konto på instagram(länk). Så, ja, jag var orolig att jag skulle gå all-in stalkerstyle och fråga hur hennes långväga släkting mådde ifrån en post som hon la upp för tre år sedan… Men, väl på plats så såg hon inte ut som att jag skrämt henne alltför mycket, så jag tror att jag kan ha lyckats undvika att snubbla alltför mycket!

Sidnot: Det är läskigt det där, med att följa människor man inte känner irl på instagram… man känner till stora delar av deras vardag utan att aldrig ha träffat dem. Vilket ofta innebär att när man väl träffar någon, så är det som att man känner dem utan att de vet vem personen är. Jag kan tänka mig att skådisar mött denna upplevelsen några gånger genom åren…

Som ofta, så spinner jag iväg en del när jag pratar(/tänker), så tillbaka till ämnet: Här är några av de bilder vi tog!

Smink, Body Art och Hår stod bästa Jessica Schädlich / Short Cut för!

Kristin Winnergård Kristin Winnergård Kristin Winnergård Kristin Winnergård Kristin Winnergård

Att vara personlig

Detta inlägg är bara intressant för min mamma, som aldrig kommer be mig vara tyst när jag pratar om ointressanta saker.

Häromveckan så fick jag påpekat att jag borde vara mer personlig i mina offentliga kanaler. Jag håller med, personlighet går hem. Att bara kolla på bilder är vad jag har pinterest till. Jag funderar mycket på att skriva mer personligt här, men det är svårt. Svårt för att det finns ett mellanläge som man behöver träffa. Att hitta den magiska gränsen mellan att prata om vädret och diskutera en vårta man fått på pungen(kan killar ens få det? jag vet inte). Den gränsen. Jag ska alltså ha samma personlighet som jag har med mina vänner, men jag ska hålla nivån barnvänlig. Det är svårt. Sure, klart att man kan gå all-in. Komiker går all-in och de har fortfarande vänner. Men jag tror att det blir svårt att skriva ett inlägg om könsvårtor på samma sida som jag försöker marknadsföra exklusiva bröllopspaket. Ni kanske förstår dilemmat? I-landsproblem.

Som en sidnot så jag inte får skäll eller konstiga frågor av min mor: Nej, jag har inte ett vårtproblem i min vardag. Jag tyckte bara att det var ett lämpligt exempel för den poäng jag ville nå fram med.

Sedan så finns det direktiv för hur text ska skrivas för att vara intressanta. Inled med ett problem – avsluta med en lösning. Well, om jag haft en lösning så hade detta inlägg inte existerat. Jag har inte knäckt koden för att spontant vara personlig på ett tilltalande sätt. Det enda jag har att erbjuda i den frågan är informationen att jag skriver detta ifrån soffan. Här sitter jag med uppknäppta jeans, ett linne som en gång var vitt(enligt kvittot, jag har inget minne av detta), en bh som jag haft sedan gymnasiet och med en kopp kallt kaffe som min främsta vätskekälla. På tvn rullar Gilmore girls säsong 2, perfekt bakgrundsserie eftersom jag sett den sjutton gånger.

Här är en bild på min katt. Alternativet för denna typ av post är bilder på kaffekopp i solen eller bilder på mina barn med mat i hela ansiktet. Något som även funkar är selfies i halvrab ljus. Jag dricker inte kaffe i solen, jag har inga barn och ni kan säkert själva relatera till hur ni ser ut en dag när ni kvällen innan somnat med sminket. Do the math.

Kärleksfotografering: Nathalie och Emil – Del 1 av 3

ÄNTLIGEN! Häromveckan så fotograferade jag DeSomInteKanSlutaSkratta.se, i vardagligt tal kallade för Nathalie(länk) och Emil. Nu har jag äntligen blivit klar med en del av bilderna, and here goes part 1! Hoppas att ni tycker om dem :* Och gör ni inte det så gör det inget, för jag gillar dem ändå, haha!
Moment design kärleksfoto göteborg uddevalla lysekil Moment design kärleksfoto göteborg uddevalla lysekil Moment design kärleksfoto göteborg uddevalla lysekil Moment design kärleksfoto göteborg uddevalla lysekil Moment design kärleksfoto göteborg uddevalla lysekil Moment design kärleksfoto göteborg uddevalla lysekil Moment design kärleksfoto göteborg uddevalla lysekil
Som tidigare nämnt(länk) så var vi i en underbar skog. Den ligger i Bokenäs, närmare bestämt.

BTS Love Session: Nathalie och Emil

Dagens fotografering var med två snyggingar, Emil och Nathalie. Absolut, de är supersöta. Men nu till det viktigaste i bilderna: HAR NI SETT MILJÖN ELLER?! Jag hade kunnat fotografera en soppåse där och det hade varit effin gorgeous ändå, jag lovar. Vi gick säkert sju mil för att komma dit. Det kändes iallafall som sju mil, eftersom jag hade vita skor på mig och marken var blöt.

Vad är receptet för denna typ av miljö? Enkelt: Rent. Att fotografera i skogen kan vara underbart, men det krävs att det är rent. Det som ögat har överseende med, tex ris i förgrunden, har inte kameran överseende med. Så när Nathalie presenterar denna underbara skog som såg ut att vara städad just för detta tillfälle, så blev jag vääääldigt glad.

Exakt vad ordet ”rent” innebär är väldigt olika. Det kan vara att trädstammarna är helt kala, eller att marken är helt tom. Men ofta när man går in i en skog, så är det ett virrvarr av detaljer, olika slags växter i olika höjder och olika färger. Att det är ”rent” kan också vara att det är totalt kaos i växtväg, men att allting går i samma färg.

Som alltid så tog jag alldeles för många bilder, så nu skall jag återgå till att svära över att jag inte kan välja mellan dem. Samtidigt så kommer Nathalie att skälla på mig för att det tar för lång tid att få bilderna. Aaaah, I love my job <3

De riktiga bilderna? De kommer, ta’t lugnt 😉 Tills dess så kan ni titta på bilder ifrån en tidigare fotografering med Nathalie, den hittar ni här(länk) och här(länk)

Fotografering Fotograf Bokenäs UddevallaFotografering Fotograf Bokenäs Uddevalla

RIP Mayana <3

Nyligen så förlorade hästvärlden en väldigt vacker dam, Mayana (BJ Thee Mustafa- Maharani III). Mayana bodde här i Uddevalla på Sweden Arabian Stud(länk). Hon var ett otroligt avelssto med en fantastisk stamtavla. Det är fruktansvärt tråkigt och jag vet att min vän Kathleen kommer att sakna sin älskade vän något enormt. Bilden nedan är en bra illustration av vilken typ av häst hon var: Lugn, snäll och otroligt vacker. Hon försvann alldeles för tidigt.

MAYANA Mayana och lilla Joline i skogen hemma på gården

MÅL: Maj månad

Det är snart första maj, herregud… Tiden går så otroligt fort… Iallafall! Jag tänkte outa några målsättningar för maj månad! Det mesta handlar om rutiner, och hur jag vill att min vardag ska se ut. Att sätta mål handlar inte helt oväntat om en vardag som stegvis tar dig mot det du vill vara. Jag har skrivit lite om mål nyligen, det hittar ni här(länk)

Egentid
Läsa en bok. Denna gången är det en uppdatering av ”Tala som Ted”(länk)  som är på agendan. Jag läste den förra sommaren och jag kan varmt rekommendera den. Första gången läste jag för att snappa upp det som stod. Denna gången strävar jag efter att fokusera på inlärningen av det. Snittar jag 9 sidor om dagen så löser jag det på en månad. Inga problem!
Träning. Jag siktar på aktivitet i gymmet tre gånger i veckan.

Fotograferande
Uppdatera Instagram. Jag älskar Instagram, men det senaste halvåret så har min egen fotosida(länk) verkligen inte fått den tid som jag vill lägga. Bättring krävs. Tre inlägg per vecka är en rimlig målsättning.
Bli klar med 2017 bröllopsportfolio. Denna är riktigt läskig, då det är ett ENORMT projekt tidsmässigt. Jag har påbörjat det, och jag har satt upp ett tabellsystem så att jag kan ha koll på allting. Men huah, det kommer bli tufft. Denna punkt är endast ett delmål till att uppdatera allt i portfolioväg. Så 2017 bröllop är endast en av sju kategorier för det året. Sedan har jag flera år till att ta itu med. En sak i taget!

Relationer
Vara utomhus med farmor. Farmor är stundvis väldigt ostadig i benen. Hon har en rullstol som är jättebra när hon inte orkar gå själv, men hon blir lätt rädd när det är ojämnt underlag, tex kullersten eller att vägen lutar lite. Under vintern har hon inte varit utomhus någonting, eftersom risken för halka har gjort det ännu mera avskräckande. Jag har försökt att uppmuntra henne och lovat att jag inte kommer att låta henne välta i stolen, men tyvärr utan framgång. Men nu är det inte is ute längre, och det börjar dessutom bli varmare. Så hennes anledningar till att inte kunna gå ut är officiellt borta! 😀

Hemma
Balkongfix. För er som varit hemma hos oss så vet ni att balkongen i nuläget är den plats där vi samlat all skit som har med inomhusfixandet att göra. Tex hallgarderoben som vi rev ligger vackert placerad där, tillsammans med andra saker som skall till tippen. Vi har en sittgrupp på ingång och jag LÄNGTAR efter att få iordning därute så att jag kan gå bad shit crazy på blomfronten. Blommorna är egentligen bara en ursäkt att få använda alla prydnadssaker och ljuslyktor. Om min Pinterest är överfull med inspo? Japp.

Utöver dessa så har jag en del andra förhoppningar, men dessa vågar jag inte riktigt tala högt om ännu…

Fotograf Uddevalla
Typ två år gammal bild på mig… som sagt, tiden går sjukt fort.
Tack bästa Lisa för bilden <3

En helt vanlig dag

Jag känner ofta att jag saknar att skriva av mig, om det som är en helt vanlig dag. Skriva helt osammanhängande och utåt sett innehållslöst och supertrist. Så att den enda som läser är jag om tio år, och mamma såklart. Jag glömmer så otroligt mycket. Jag har alltid gjort det. Jag vet inte om det beror på stress eller epilepsi, eller kanske både och. Jag har pluggat minnesträning, men antingen har jag inte tränat tillräckligt eller så har jag ett sämre minne än de flesta. Och genom att skriva ner saker med egna ord, så är det lättare att minnas dem. Jag tänker främst på vår resa till Italien. Mamma, Daniel, min lillebror Mikael och hans tjej Karro åkte till Italien i en vecka. Det var mammas första flygresa, och vår första större resa ihop. Större delen av resan minns jag inte alls. Jag har bilder ifrån nästan allt, och trots bilderna så är det flera platser jag inte minns att jag har stått på. Det är tråkigt, och detta var inte ens två år sedan. Tänk då hur ett helt liv blir…

Tillbaka till skrivandet. Jag har blivit skadad av alla guider om hur man ska skriva ett perfekt blogginlägg. Absolut, jag älskar att nischa in mig på saker, att skriva krönikor. Men en helt vanlig dag är inte nischad, den är blandad och utan adlinks. Idag tex(you can leave now, you have been warned). Jag vaknade 2h innan larmet och kunde inte somna om. Jag har varit sjuk i flera veckor, och just nu är jag i en hostperiod som verkar ha en förkärlek för att infinna sig när jag skall försöka somna(ja, jag har provat olika vinklar. Hostmedicin? Va?! Finns det?! Ja, jag har självklart försökt med det också.). Jag lyckades somna om lite på soffan innan Daniel kom och väckte mig. Helt slutkörd lyckades jag glömma allt viktigt och tog mig till jobbet(aka åkte med i Daniels bil). Dagen innehöll en massa datorjobb, ovanligt nog, samt två fotograferingar. Först ut så skulle jag följa med ett gäng mellanstadieelever när de målade grafitti i en (godkänd) tunnel. Inte helt oväntat med kids i den åldern så fick jag även ett gäng coola hopp- och grimasbilder, och jag visade lite kul effekter som man kan göra med kameran. Vi skall ses igen om några veckor, då vi skall gå igenom bilderna samt redigera dem tillsammans. Det ska bli sjukt intressant att göra det tillsammans med ett gäng tioåringar. De flesta jag diskuterar redigering med är nördiga fotografer, så troligtvis krävs någon form av omformulering ifrån min sida för att publiken skall hänga med…

Efter lite hjälp ifrån google så hittade jag tillbaka till studion. Mitt lokalsinne är inte starkt nog att ”ta samma väg som du kom” skall funka åt två håll. EN dag så kanske. Väl i studion så väntade en glamourös lunch: Keso och banan. Alltså det är så SJUKT gott. Hoppa att jag aldrig tröttnar på det! Eller a, ”om jag tröttnar på det så hoppas jag att jag slutar äta det” är väl kanske en mera korrekt formulering. Därefter panikstädade jag studion lite inför nästa kund, som var ett syskonpar på ett och fyra år. Inte helt ovanligt så körde minstingen ”intern tävling i hur snabbt man kan krypa ur bild”. Det är en väldigt populär lek i den åldern, nästan alla småttingar verkar ha den som favvo. Efter att mamman fått sig ett träningspass i grenen ”Lyft med Liten Bebis”(#crossfitathome) så hade jag fått ett helt gäng med supersöta bilder. När vi var klara så var det tillbaka till datorn, och redigering av personalbilder till en frisörsalong samt bilder ifrån ett bilfotografering stod på agendan.

När dagen närmade sig sitt slut så ringde Daniel med den dagliga frågan ”vad ska vi äta?” följt av mitt standardsvar ”välj du”(jag HATAR matlagning). Efter det så placerade jag mig i soffan och nu har jag suttit här med mitt enorma projekt att få ordning på min portfolio. I bakgrunden så spelas Suits ifrån början. Det är väl tredje gången på tre år som jag ser om den serien, SÅ bra!

Detta är en vanlig dag. Den är blandad, helt enkelt. Tack för att du läste, mamma. Jag älskar dig <3

graffiti UddevallaNågra bilder ifrån dagen. Av respekt för eleverna så håller vi dem anonyma 🙂
graffiti Uddevalla
graffiti Uddevalla
graffiti Uddevalla

Att sätta ett SMART mål

Jag har läst oääändligt(ok, typ 12…) antal böcker om detta. Jag har gått på föreläsningar, lyssnat på intervjuer och antal podcastavsnitt skall vi inte ens diskutera. Det är många, helt enkelt.

Ett vanligt uttryck för mål är att de skall vara SMART. Japp, det är en förkortning.
S = SPECIFIKT, tydligt, konkret. Exempel: ”Läs en bok om självutveckling”
M = MÄTBART, något du kan mäta och därmed bocka av när det är avklarat. Exempel: ”Spring 1mil på under en timme”
A = ACCEPTERAT. Dvs något som inte bara är tomma ord, utan något du faktiskt vill göra.
R = REALISTISKT, möjligt. Absolut, mål skall vara utmanande, men det skall vara rimligt. Tex så är ”Jag vill bli prinsessa i Sverige.” kanske något orealistiskt, om jag inte planerar att gifta in mig i kungafamiljen.
T = TIDSSATT, du skall sätta en deadline. Detta hjälper dig att planera in eventuella delmål och rutiner i din vardag som tar dig närmare målet. Utan detta så blir ditt mål lätt ”Någon gång”, och därmed något som aldrig blir av.

Varför tar jag upp detta då? Jo, för att jag satte mig nyligen och började skriva ner mål jag har, både kortsiktiga och långsiktiga. Och jag är ganska rutinerad när det kommer till denna procedur, så jag vet att ”må bra” är ett värdelöst mål, för det är inte något du kan checka av på samma sätt som ”fotografera ett bröllop utomlands”(check, länk). Men jag har insett en sak, som sätter käppar i hjulet för denna procedur. Jag kom till insikt om detta senast idag, när min pt frågade mig vad jag hade för mål med träningen i nuläget. Mitt svar, som jag står fast vid, löd ”Jag kan absolut ange mina mål i vikter. Vikt på mig själv, vikter på hur mycket jag ska ta i knäböj, marklyft och bänkpress. Jag vet precis vilka vikter jag siktar mot. Men dessa vikter spelar ingen som helst roll om jag känner mig stark. Om jag känner mig stark, så struntar jag i vad som står på vågen. Om jag känner mig stark, så kommer jag att må bättre och tycka träningen är roligare än om jag checkar av något på en lista.”

Det är en ganska skön insikt, men också ganska jobbig. Jobbig, för att det gör att mina yttersta mål blir vaga. Mål som ”må bra” och ”var glad” blir PRECIS vad jag söker. Alla konkreta mål, tex ”bestig ett berg” följs av ett ”om inte…”. Jag har inget intresse av att bestiga ett berg, om resan är värdelös. Då hänger jag hellre med familjen. Jag gissar att det är en ganska vuxen insikt, att det yttersta man strävar efter är lycka i vardagen.

Hur gör man då med denna typen av mål? Jo, man konkretiserar dem. Man bryter ner dem till små rutiner, som driver en mot det tillstånd man vill vara i. Och jag som är ett fan av att skriva listor för allt jag skall göra, fyller på dessa med små små rutiner som skall göras dagligen. Exempel? Självklart, en bloggpost måste ju sätta prestationsångest hos er läsare.

x Five minute journal(länk) – En bok jag verkligen kan rekommendera att ha brevid sängen. Den blir ännu bättre om ni faktiskt skriver i den. Ett tips är att, likt mig, ha med den i er dagliga rutin.
x Ring *person*. I denna lista placerar jag vänner och närstående. Jag är alldeles för dålig på att ringa människor runt mig, och veckorna flyger förbi. Därför försöker jag hjälpa mig att komma ihåg att ringa t ex farmor, eftersom jag vet att tre veckor för mig går galet fort för mig, och väldigt långsamt för henne.
x Logga frukost, lunch, middag. Att logga min mat gör att jag blir mer noggrann med vad jag äter och att jag äter nyttigare.
x Vik tvätt. Man inser att man blivit vuxen när man mår bra av ett städat hem.

Dessa är små saker som kan vara med i min dagliga rutin. Alla saker som bidrar till att jag hamnar i ”må bra”. Jag vet inte om det jag gör är rätt, men vad gör det om 100år, som de säger.

SMART mål bröllopsfotograf
Ett ganska bra exempel på ett SMART mål jag uppnått: Mitt foto på omslaget av en bröllopstidning. 

Bröllopsfotograf UddevallaEtt sämre exempel på ett SMART mål, men något jag tänker på och njuter av varje vecka:
Ha riktigt jävla kul på ett bröllop. Denna upplevelse klår vilket omslagsfoto som helst.

Fitnessfotografering – Isabella Von Weissenberg

Som vissa av er vet så har jag tidigare haft ett intresse för att lyfta tunga saker, frivilligt och syfteslöst. Man betalar inträde för att lyfta fabriksbyggda stenar och dra i snören som sitter fast i andra änden, så man bidrar helt enkelt till att snurra skattepengarna och skapa arbetstillfällen, helt utan anledning egentligen. Jag vet, jag snurrar iväg ganska fort, tillbaka till ämnet! Numera är jag bättre på att spendera tiden framför en skärm med flottiga chipshänder, men trots att jag själv falerat totalt med självdisciplinen att ta mig till gymmet, så kryllar min instagram fortfarande av grymma människor som delar kärleken till skivstänger. En av dessa personer är ingen mindre än Isabella von Weissenberg(länk). Hon är orimligt stark och måste helt klart missat kursen i hur tyngdlagen fungerar. En imponerande brud, minst sagt.

Så, när detta tillfälle att få fotografera Isabella gavs så blev jag supertaggad! Inte bara för att det är himla kul att fota fitness, men att tvinga någon som dietar att frysa har, när jag ser tillbaka i kalendern, visat sig vara något jag gillar. De flesta av mina favoritbilder är nämligen ifrån tillfällen där det varit orimligt kallt…  Jag får återkomma om jag har sadistiska drag eller bara gillar ljuset när det är kallt. Iallafall; jag har påbörjat urvalet av bilderna och det känns bra, så jag hoppas att ni skall tycka om dem! Om ni inte gör det, så skiter jag faktiskt i det, för jag gillar dem och Isabella slog någon form av rekord när det kom till antal valda bilder. Så antingen är hon kär i sig själv, eller så gillar hon också bilderna, vilket är det viktigaste 😀

Nu så ska jag till mamma och leta påskägg aka kolla vad som finns i hennes kyl.

TyngreNär det råder osäkerheter om vilka kläder man ska ta med – ta alla. Notera snön i bakgrunden…
Isabella Von WeissenbergEn tapper Isabella som kämpade bra mot kylan

Stort tack till Sweden Arabian Stud för att vi fick låna erat ridhus!