Till er som är torra och tråkiga: Ta texten med en nypa salt. Jag är inte bitter, men en gnutta sarkasm är i min värld roligare än klassiska tack-kort.

Igår fotograferade jag Run Dirt Race här hemma i Uddevalla. Ett race med en hinderbara, lite som Tough Viking(eftersom jag är helt okunnig så får jag lov att dra liknelser som i praktiken kan vara helt tokiga enligt de som är mera insatta, ok? Deal.). Det var helt fantastiskt och jag hade superkul, speciellt nu när jag vilat ut och inte mår illa av trötthet längre. Jag var trots allt inte med och sprang, så jag behövde verkligen vila efteråt. Bröllopsbakis, som vi fotografer brukar säga om söndagar på sommaren.

Run Dirt Race

Jag var på plats runt kl 10, ca 1,5h innan första start. Det var tokvarmt och jag tyckte otroligt synd om mig själv, speciellt jämfört med de som skulle tävla i en fysiskt ansträngande gren under bar himmel en solig dag. Så, jag började med an plan för att orka dagen och logiskt nog tog jag mig en kaffe hos Fogarolli som var på plats. Kanske inte så taktiskt av mig att välja en varm dryck, men smarta som  Fogarolli var så erbjöd de stolar och skugga så de fick min röst ändå.

Fogarolli

Jag började fotografera lite smått runt 10.30, och höll på till… 14.30, kanske? Ni som känner mig vet att det blev en hel del bilder. När loppet väl startat så liknade eventet ett bröllop till stor del. För min del alltså, i hur jag arbetade. Jag har svårt att tro att de som fick bada i färg, lera, sand och saltvatten kände att de hade valt samma produkter till frisyren på ett bröllop.

Run Dirt Race Run Dirt Race

Nu tappade jag tråden – eventfoto var det. Jag försöker fånga ”the inbetweeners” och dokumentera det, snarare än att stå statiskt vid mållinjen och endast fota likt på röda mattan. Jag vill återge känslan för de som inte upplevde ögonblicket själva, gärna med en komisk känsla. Jag försöker samtidigt hålla det på en nivå som inte kränker personen på något vis. Helt enkelt en bild som ser rolig ut, och som personen som ser rolig ut själv kan skratta åt utan att känna obehag.

Run Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race

Andra saker som liknar ett bröllop är bristen på kontroll, och hur jag hanterar det. Jag kan inte förutbestämma var och när spontana ögonblick värda att fotografera kommer att dyka upp. Inte heller väder, platser eller personer är något jag kan kontrollera. Här använder jag min erfarenhet som ofta hjälper mig att förutse sådant som blir bra på bild. Detta betyder att en stor del av dagen så panikspringer jag mellan platser, och sedan mixar jag det med att sätta mig ner och vänta på att barnet skall börja dansa eftersom jag SER att det är på väg 😉 Detta är även när jag brukar luncha. Squatposition med kameran i knäet i väntan på att barn ska göra något gulligt är en perfekt position för att även gå igenom väskan efter snacks. 

Run Dirt Race Run Dirt Race

Andra saker jag fångar är

  • Kommunikation mellan människor – vi är sociala varelser och detta är ett socialt evenemang. Detta är det absolut viktigaste.
  • Actionbilder –På Run Dirt Race är det tex när någon hoppar i vattnet.
  • Artsy stuff – Jag köper inte en kamera för flera månadslöner utan anledning.
  • Stora överblicksbilder som visar de som inte var där hur det såg ut, samt påminner de som var där om hur det var. På Run Dirt Race är det blå himmel, grönt(/gult) gräs, folksamlingar samt hav. Bilder som visar att vi är vid havet, att vädret är fint, att det är sommar och att det är en folkfest.
  • Detaljbilder – ofta kopplade till den känslan jag vill fånga. På Run Dirt Race är det många närbilder på lera som går hem.
  • Porträtt – Ingen orkar gå igenom ett album på 600 bilder om personen inte letar efter en bild på sig själv 😉

    Här är några av mina favoriter, vissa faller in i kategorierna ovan. 🙂

Run Dirt Race Run Dirt RaceRun Dirt Race Run Dirt RaceRun Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race Run Dirt Race

Mixen av dessa saker är det jag uppskattar mest med att fotografera event. Allt som allt – en grym dag. OTROLIGT välorganiserat med många engagerade funktionärer som dessutom var väldigt kunniga. Om något gick fel under dagen, så märktes det verkligen inte. Allt flöt på bra och sponsorerna hade ordnat GRYMMA hinder. Fler bilder kommer, checka in Run Dirt Race på Facebook och Instagram. Tacktactack, Marcus och Dotte, för att ni står ut med mig!

Detta inlägg är bara intressant för min mamma, som aldrig kommer be mig vara tyst när jag pratar om ointressanta saker.

Häromveckan så fick jag påpekat att jag borde vara mer personlig i mina offentliga kanaler. Jag håller med, personlighet går hem. Att bara kolla på bilder är vad jag har pinterest till. Jag funderar mycket på att skriva mer personligt här, men det är svårt. Svårt för att det finns ett mellanläge som man behöver träffa. Att hitta den magiska gränsen mellan att prata om vädret och diskutera en vårta man fått på pungen(kan killar ens få det? jag vet inte). Den gränsen. Jag ska alltså ha samma personlighet som jag har med mina vänner, men jag ska hålla nivån barnvänlig. Det är svårt. Sure, klart att man kan gå all-in. Komiker går all-in och de har fortfarande vänner. Men jag tror att det blir svårt att skriva ett inlägg om könsvårtor på samma sida som jag försöker marknadsföra exklusiva bröllopspaket. Ni kanske förstår dilemmat? I-landsproblem.

Som en sidnot så jag inte får skäll eller konstiga frågor av min mor: Nej, jag har inte ett vårtproblem i min vardag. Jag tyckte bara att det var ett lämpligt exempel för den poäng jag ville nå fram med.

Sedan så finns det direktiv för hur text ska skrivas för att vara intressanta. Inled med ett problem – avsluta med en lösning. Well, om jag haft en lösning så hade detta inlägg inte existerat. Jag har inte knäckt koden för att spontant vara personlig på ett tilltalande sätt. Det enda jag har att erbjuda i den frågan är informationen att jag skriver detta ifrån soffan. Här sitter jag med uppknäppta jeans, ett linne som en gång var vitt(enligt kvittot, jag har inget minne av detta), en bh som jag haft sedan gymnasiet och med en kopp kallt kaffe som min främsta vätskekälla. På tvn rullar Gilmore girls säsong 2, perfekt bakgrundsserie eftersom jag sett den sjutton gånger.

Här är en bild på min katt. Alternativet för denna typ av post är bilder på kaffekopp i solen eller bilder på mina barn med mat i hela ansiktet. Något som även funkar är selfies i halvrab ljus. Jag dricker inte kaffe i solen, jag har inga barn och ni kan säkert själva relatera till hur ni ser ut en dag när ni kvällen innan somnat med sminket. Do the math.

Det är snart första maj, herregud… Tiden går så otroligt fort… Iallafall! Jag tänkte outa några målsättningar för maj månad! Det mesta handlar om rutiner, och hur jag vill att min vardag ska se ut. Att sätta mål handlar inte helt oväntat om en vardag som stegvis tar dig mot det du vill vara. Jag har skrivit lite om mål nyligen, det hittar ni här(länk)

Egentid
Läsa en bok. Denna gången är det en uppdatering av ”Tala som Ted”(länk)  som är på agendan. Jag läste den förra sommaren och jag kan varmt rekommendera den. Första gången läste jag för att snappa upp det som stod. Denna gången strävar jag efter att fokusera på inlärningen av det. Snittar jag 9 sidor om dagen så löser jag det på en månad. Inga problem!
Träning. Jag siktar på aktivitet i gymmet tre gånger i veckan.

Fotograferande
Uppdatera Instagram. Jag älskar Instagram, men det senaste halvåret så har min egen fotosida(länk) verkligen inte fått den tid som jag vill lägga. Bättring krävs. Tre inlägg per vecka är en rimlig målsättning.
Bli klar med 2017 bröllopsportfolio. Denna är riktigt läskig, då det är ett ENORMT projekt tidsmässigt. Jag har påbörjat det, och jag har satt upp ett tabellsystem så att jag kan ha koll på allting. Men huah, det kommer bli tufft. Denna punkt är endast ett delmål till att uppdatera allt i portfolioväg. Så 2017 bröllop är endast en av sju kategorier för det året. Sedan har jag flera år till att ta itu med. En sak i taget!

Relationer
Vara utomhus med farmor. Farmor är stundvis väldigt ostadig i benen. Hon har en rullstol som är jättebra när hon inte orkar gå själv, men hon blir lätt rädd när det är ojämnt underlag, tex kullersten eller att vägen lutar lite. Under vintern har hon inte varit utomhus någonting, eftersom risken för halka har gjort det ännu mera avskräckande. Jag har försökt att uppmuntra henne och lovat att jag inte kommer att låta henne välta i stolen, men tyvärr utan framgång. Men nu är det inte is ute längre, och det börjar dessutom bli varmare. Så hennes anledningar till att inte kunna gå ut är officiellt borta! 😀

Hemma
Balkongfix. För er som varit hemma hos oss så vet ni att balkongen i nuläget är den plats där vi samlat all skit som har med inomhusfixandet att göra. Tex hallgarderoben som vi rev ligger vackert placerad där, tillsammans med andra saker som skall till tippen. Vi har en sittgrupp på ingång och jag LÄNGTAR efter att få iordning därute så att jag kan gå bad shit crazy på blomfronten. Blommorna är egentligen bara en ursäkt att få använda alla prydnadssaker och ljuslyktor. Om min Pinterest är överfull med inspo? Japp.

Utöver dessa så har jag en del andra förhoppningar, men dessa vågar jag inte riktigt tala högt om ännu…

Fotograf Uddevalla
Typ två år gammal bild på mig… som sagt, tiden går sjukt fort.
Tack bästa Lisa för bilden <3

Jag känner ofta att jag saknar att skriva av mig, om det som är en helt vanlig dag. Skriva helt osammanhängande och utåt sett innehållslöst och supertrist. Så att den enda som läser är jag om tio år, och mamma såklart. Jag glömmer så otroligt mycket. Jag har alltid gjort det. Jag vet inte om det beror på stress eller epilepsi, eller kanske både och. Jag har pluggat minnesträning, men antingen har jag inte tränat tillräckligt eller så har jag ett sämre minne än de flesta. Och genom att skriva ner saker med egna ord, så är det lättare att minnas dem. Jag tänker främst på vår resa till Italien. Mamma, Daniel, min lillebror Mikael och hans tjej Karro åkte till Italien i en vecka. Det var mammas första flygresa, och vår första större resa ihop. Större delen av resan minns jag inte alls. Jag har bilder ifrån nästan allt, och trots bilderna så är det flera platser jag inte minns att jag har stått på. Det är tråkigt, och detta var inte ens två år sedan. Tänk då hur ett helt liv blir…

Tillbaka till skrivandet. Jag har blivit skadad av alla guider om hur man ska skriva ett perfekt blogginlägg. Absolut, jag älskar att nischa in mig på saker, att skriva krönikor. Men en helt vanlig dag är inte nischad, den är blandad och utan adlinks. Idag tex(you can leave now, you have been warned). Jag vaknade 2h innan larmet och kunde inte somna om. Jag har varit sjuk i flera veckor, och just nu är jag i en hostperiod som verkar ha en förkärlek för att infinna sig när jag skall försöka somna(ja, jag har provat olika vinklar. Hostmedicin? Va?! Finns det?! Ja, jag har självklart försökt med det också.). Jag lyckades somna om lite på soffan innan Daniel kom och väckte mig. Helt slutkörd lyckades jag glömma allt viktigt och tog mig till jobbet(aka åkte med i Daniels bil). Dagen innehöll en massa datorjobb, ovanligt nog, samt två fotograferingar. Först ut så skulle jag följa med ett gäng mellanstadieelever när de målade grafitti i en (godkänd) tunnel. Inte helt oväntat med kids i den åldern så fick jag även ett gäng coola hopp- och grimasbilder, och jag visade lite kul effekter som man kan göra med kameran. Vi skall ses igen om några veckor, då vi skall gå igenom bilderna samt redigera dem tillsammans. Det ska bli sjukt intressant att göra det tillsammans med ett gäng tioåringar. De flesta jag diskuterar redigering med är nördiga fotografer, så troligtvis krävs någon form av omformulering ifrån min sida för att publiken skall hänga med…

Efter lite hjälp ifrån google så hittade jag tillbaka till studion. Mitt lokalsinne är inte starkt nog att ”ta samma väg som du kom” skall funka åt två håll. EN dag så kanske. Väl i studion så väntade en glamourös lunch: Keso och banan. Alltså det är så SJUKT gott. Hoppa att jag aldrig tröttnar på det! Eller a, ”om jag tröttnar på det så hoppas jag att jag slutar äta det” är väl kanske en mera korrekt formulering. Därefter panikstädade jag studion lite inför nästa kund, som var ett syskonpar på ett och fyra år. Inte helt ovanligt så körde minstingen ”intern tävling i hur snabbt man kan krypa ur bild”. Det är en väldigt populär lek i den åldern, nästan alla småttingar verkar ha den som favvo. Efter att mamman fått sig ett träningspass i grenen ”Lyft med Liten Bebis”(#crossfitathome) så hade jag fått ett helt gäng med supersöta bilder. När vi var klara så var det tillbaka till datorn, och redigering av personalbilder till en frisörsalong samt bilder ifrån ett bilfotografering stod på agendan.

När dagen närmade sig sitt slut så ringde Daniel med den dagliga frågan ”vad ska vi äta?” följt av mitt standardsvar ”välj du”(jag HATAR matlagning). Efter det så placerade jag mig i soffan och nu har jag suttit här med mitt enorma projekt att få ordning på min portfolio. I bakgrunden så spelas Suits ifrån början. Det är väl tredje gången på tre år som jag ser om den serien, SÅ bra!

Detta är en vanlig dag. Den är blandad, helt enkelt. Tack för att du läste, mamma. Jag älskar dig <3

graffiti UddevallaNågra bilder ifrån dagen. Av respekt för eleverna så håller vi dem anonyma 🙂
graffiti Uddevalla
graffiti Uddevalla
graffiti Uddevalla

Morrn! För er som inte vet, så har jag under sommaren läst lite ekonomi på komvux. Jag har alltid älskat siffror, och bokföring är sjukt kul. Jag har länge funderat på om jag skall ge mig mer hän åt detta, men inte riktigt hittat någon bra mellanväg mellan högskola på heltid kontra kvällskurser. Utbudet däremellan avr inte jättebra heller för denna höst – om jag nu inte avr villig att flytta, vilekt jag itne var. Så därför blev det en mjukstart med Redovisning 1 & 2. Tyvärr så har jag bara hunnit mig igenom den första, för nu lagom till att jag skulle påbärja nummer två – så blev jag visst med jobb. Jag hoppas kunna ta upp den igen parallelt med studion sen, och kanske bocka av den på 25%. ELLER, så borde jag kanske ta mitt förnuft till fånga och inte ta på mig mer än vad jag klarar av… wellwell, vi får se hur det går med det sen!

Idag så skall jag iallafall bocka av det sista i den första kursen, och jag hoppas på ett bra betyg. Jag har B-A på alla uppgifter so far minus en, som jag fick en fina kommentaren ”Behöver kompletteras”. Jag tror det avr lärarens sätt att ge mig ett väldigt fint inlindat ”det märks att du försöker finta bort det faktum att du inte pluggat på denna delen”. Well, det var en väldigt fullspäckad tid där ett tag!

Sedan så har jag lite redigering åt några företagskunder som skall betas av, lite hästfoton och sedan så skall jag planera inför helgens bröllop! Jag är SÅ JÄVLA TAGGAD PÅ DET! Och jag bryr mig inte ens om att jag svor där, för jag är verkligen så sjukt taggad! Paret har superskön humor, deras lokal är helt underbar och sedan finns det en sak till som jag nästan är mer taggad på… Men jag vill inte jinxa det genom att jubla för högt, haha! Vi nöjer oss helt enkelt med dessa två bilder ifrån brudparets gård 😉

Toric Center
Toric Center

Då var det september. För mig, som älskar hösten, så är det helt underbart! Men, jag ska vara ärlig; det hade känts bättre om jag ägt en jacka som innehöll någon form av isolering. Menmen, man kan inte få allt! Jag slängde min vinterjacka förra året just för att jag inte skulle bli snål och använda den ännu en vinter. Den borde ha kastats för länge sedan, då den var ungefär lika gammal som mig(överdrift för dramatiskt effekt). De som känner mig vet att kläder inte är det roligaste jag vet. Eller alltså, jag älskar snygga kläder(vem gör inte?). Men problemet är att på morgonen så är jag fullt upptagen med att hitta kaffet. Och jag känner mig aldrig beredd att bestämma kläder redan kvällen innan, det känns som ett för stort beslut.  Vilket, för de som känner mig, är ganska komiskt med tanke på att hela min graderob består av baskläder som är anpassade för att matcha allt. Det är då tur att jag är kreativ inom andra områden, haha, för min svartvita garderob är då inte så rolig!

Menmen! På fotofronten så är det fullt upp! Det är väldigt blandat just nu. Flertalet företag som vill ha nya snygga porträtt på sina medarbetare. Dagen efter det så är det en hästfotografering, och den senaste månaden så har jag haft tre bröllop. Det är helt klart en stor mix i sätt att arbeta, och det är SÅ himla kul! Alla olika grenar är väldigt olika, och jag lär mig väldigt mycket av att kombinera dem. Tex så har en lärt mig en hel del genom familjefotograferingarna, som jag sedan applicerar på när jag tar företagsporträtten. Och ja, det involverar  även bebisprat. Det är otroligt hur effektiv bebishumor är även på vuxna, haha! ;D

Bilderna nedanför är ifrån när jag var ute på Sunningen häromdagen. Bilderna till kunden är inte klara ännu, så dem väntar jag lite med. Men dessa är några som jag tog ”i pausen”. Mamma var med och vi hittade en katt som var galet social – så söt! Nej, nu äre dags att fortsätta redigera och dricka te. Sedan ska jag hitta ett par raggsockar så jag kan svära över att jag håller på att dö när jag halkar runt som bambi i dem. Mysiga – men inte så praktiska.

Sunningen

Sunningen

Sunningen

ÄTNLIGEN börjar det vår, och då var det minsann dags att ta en tur ner till Skåneland(så heter det i min grova generalisering). Öppna landskap, goa vänner och dagen till ära – stormvindar. Stormvindar har både för och nackdelar när man är fotograf. Till en viss typ av foto är det underbart, ex om man vill ha Carolafläkt-effekt utan att behöva ha förlängsningssladd(vi har tyvärr inte batteridrivna sådana med oss under hästfoto #inköpslistannästa). Till en annan typ av foto, och med en annan vinkel, så blir det mest som ett störande moment som kladdar till läppglanset.

Bästa Kathleen ville följa med, så vi tog bilen ner till underbara Charlotte. Vi var bara där i några få timmar, men vi hann ändå umgås, titta lite på hästar och diskutera …. ja, hästrelaterade frågor som ”Vilken typ av golv är bäst i en box?” och ”Hur länge är vita väggar vita i ett stall med djur som älskar att rulla sig i lera?”. Blev den meningen lite lång kanske? Ja, jag beklagar, men jag försökte verkligen korta av den och ändå få till det!

Nedan följer några bilder ifrån dagen. Övriga hästbilder publiceras när Charlotte mm har gjort klart sitt urval :*

Juste ja! Vi var även i Höganäs Saluhall och jag säger bara – får ni chansen så TA DEN! GUD vilket underbart ställe! Här är en länk, för nu är jag så kaffetörstig så jag orkar inte skriva mer. Puss! http://hoganassaluhall.se/galleri

Lewenhaupt Arabian Stud
Lewenhaupt Arabian Stud

Hej på er!

Jag har länge velat bli en morgonmänniska. Jag har ALLTID varit en kvällsmänniska. Mest kreativ på kvällen, mest produktiv – alltid.

MEN, jag tror till 100% på att om man säger att man är något, så blir man också det. Detta går att applicera på lat, driven, etc. Du blir vad du tänker, helt enkelt. Eller vad du äter, men det är ett annat kapitel.

Och ja,jag har, som med så många andra saker, bestämt mig för något, för att dagen efter falla för frestelsen och misslyckas med målet. Någon som känner igen sig? Godis, träning, städning, rutiner, effektivitet – you name it. Nyårslöften året om, som gång på gång plockas fram när motivationen finns, för att sedan sopas under mattan när man inte har lust längre.

Varför vill jag då bli en morgonmänniska då? Om jag nu trivs med att vara kvällsmänniska? Jo, det finns flera anledningar:

  • Samhället. Samhället är anpassat för att man ska arbeta på dagen, och sova på natten. Och att varje söndag behöva ställa om dygnet för att måndag morgon komma upp till jobbet (Jag börjar på skolan 8.00) är fruktansvärt jobbigt. Och därför också onödigt. Dessutom, så har allting öppet dagtid. Alla telefontider, alla affärer, allting är öppet på dagen.
  • Ljuset. Varför sova när det är ljust och vara vaken när det är mörkt? Nog för att jag är en crazy cat lady, men jag är ingen katt (än)
  • Ljuset 2.0. Juste ja, jag är fotograf. Och morgonljus är minst lika bra som kvällsljus. HERREJÄVLAR, säger jag bara. Första och sista ljustimmen på dagen är bästa ljuset, så är det bara. Och att sova på 50% av ljustiden är fruktansvärt slöseri med möjligheter.
  • Rutiner. Man, jag, mår bra av rutiner. Och ja, ibland går jag ut, och då blir det sjukt sent. Men i övrigt så mår jag bäst av när livet och dygnet följer samma rytm. Jag blir seg av att flytta dygnet fram och tillbaka flera gånger per vecka. Och att gå upp tidigt ibland, det kommer man inte ifrån. Därför är det smidigast att ha någorlunda samma tider att följa, och därför gå upp på morgonen.
  • Det hävdas att man får gjort mest på morgonen. Detta har jag dock aldrig upplevt själv, eftersom jag alltid är en zombie på morgonen som inte fungerar efter min tredje kopp kaffe. Men detta är en förhoppnings jag hoppas skall ändras. Det hade varit fint om man kunde blir bättre på att arbeta under arbetstid, snarare än att göra det mellan 18-22….

 

SÅ, det finns alltså flera faktorer som gör att jag vill gå upp tidigare. Med detta i tanken, och det faktum att jag igår läste jag ett inlägg som Elin Kero skrev så blev jag, igen, supertaggad. Hon länkade även till DETTA inlägg, som, enligt mig, var otroligt välformulerat och vettigt.

Idag, när jag gick upp tillsammans med Daniel vid kl 6(på en lördag, var är min belöning?!) när han skulle till jobbet, så hade jag tänkt somna om(somnade även vid 00.30, så var lagom pigg…), men jag valde att gå upp. Sedan tog jag mig ut(återigen, var är min medalj?!) och kollade på fotoplatser. Och HERREGUUUD, vad det var värt det! Jag var så otroligt frälst! Det var helt UNDERBART! Fågelkvitter, total tystnad, och solens strålar som silade genom träden.

Det var så himla vackert.

Morgonljus
Vitsippor Gustafsberg
Jag vet inte om jag kommer att lyckas. Det är mycket i livet som inte blir som man tänkt sig, och för mig är det kvällarna som är avgörande. En kväll när jag förbereder kaffe, frukost, packar väskan och lägger fram kläder har jag jättelätt för att ta mig upp på morgonen. Men en kväll som, av någon anledning, avviker ifrån rutinerna eller går fel, rubbar detta och på morgonen återvänder jag till mitt snoozande. Och jag är otroligt bra på att skuldbelägga mig själv när jag itne lever upp till mina egna ideal. Som sagt innan: man är vad man tänker, så även detta vill jag bli bättre på. Istället vill jag tänka: Ibland blir det inte perfekt, men att älta leder ingenvart. Det är bara att fortsätta framåt. Ett enstaka misstag förstör inte allting.

Det finns ingen bättre tid än NU(detta gäller för övrigt ALLT, gud va många klyschor jag delar ut i detta inlägg, haha!). Men detta gäller speciellt detta: Solen går upp tidigt nu, så det är ljust vid 7. Om man är smart, och har persiennerna uppe när man går och lägger sig så är det ljust i sovrummet när man vaknar. Detta underlättar ENORMT för att gå upp – så är det bara.

Så, för att sammanfatta: Jag skall jobba på att

  • Förbereda på kvällen.
  • Sätta ETT alarm, inte fem.
  • Lägga mobilen aka väckarklockan i andra änden av rummet, så att jag måste stå upp för att stänga av den.
  • Värdera att gå och lägga mig i tid. Jag kollar på tv i princip varje kväll, men det är ALLTID Netflix. Och vet ni vad? Netflix finns även imorgon. Det KAN vänta.

Önska mig lycka till! :* Jag ÄR en morgonmänniska, jag ÄR en morgonmänniska, jag ÄR en morgonmänniska, jag ÄR en morgonmänniska..!

Sweden Arabian Stud

Idag gick ett bokningspaket till ett av sommarens brudpar iväg. Åååååh, jag är så OTROLIGT taggad för årets säsong! <3

Bokningspaket för Bröllop

Bokningspaket för Bröllop

Bokningspaket för Bröllop

Bokningspaket för Bröllop

Idag så skulle jag ner till UNDERBARA Charlotte och hennes familj i Höganäs. Charlotte är både kund, kollega och vän sedan flera år tillbaka och hon är en otrolig kvinna med en underbar familj. Att träffa dem är lika roligt varje gång, så jag såg verkligen fram emot att få träffa dem igen, då jag inte varit där sedan i somras.

Det var lite olika teman på agendan för dagen. Hästfotografering, familjefotografering och produktfotografering. Daniel erbjöd sig att åka med, så det var väldigt kul! Alltid roligt när jag han är med när jag arbetar 😀

Det visade sig dock att han kanske borde ha stannat hemma… När vi har nått Ängelholm, och bara har 20min kvar till Charlotte så dör bilen på motorvägen… Katastrof. Men, vi undvek faktiskt de flesta svordomar, och jag körde min klassiska ”vi krockade iallafall inte”. Men det är klart man blir förbannad när bilen kräver bärgning så långt hemifrån det bara går… Allt som allt så gick det bra. Vi fick hyrbil, och kom fram till Charlotte och sedan åkte vi med den bilen hem till Uddevalla igen. Väldigt segt att behöva åka ner till Ängelholm i veckan och hämta bilen igen, menmen, what to do? Nu vet vi iallafall vad vi skall göra med Skatteåterbäringen, hahaha ;D

Charlottes och Gustafs barn är UNDERBARA – både som modeller, men även vad gäller allt annat, skulle jag vilja säga. Så sjukt söta och glada jämt <3 Så det var extra roligt att denna gång faktiskt få ha med dem på bild! Att kombinera hästfoto och lite familjefoto – lyxigare blir det inte! Som nämnt så fotograferade vi både hästar och farmor&farfar ihop med barnen. Nedan är några exempelbilder av hur det kan se ut! 😀

 

Familjefotograf Ängelholm

Hästfotograf Ängelholm

Hästfotograf Ängelholm

Nämen goddagens! Om du läser detta så har du antingen för mycket fritid, eller så vill du veta något av all my great knowledge. Förhoppningsvis sistnämnda!

Här kommer jag att posta en mix av inlägg(himla fint att det finns kategorier då va?). Det kommer självklart att handla en del om de genrer jag fotograferar: Bröllop, Familj, Gravid och en och annan ponny. Det kommer att finnas en hel del tips, då mitt instagramflöde är in some serious need of help #selfiestick (skoja bara, jag måste verkligen bli bätrte på att ta selfies). Jag kommer även att visa en del BTS(när jag har fixat håret, mina bröllopspaket kostar trots allt en måndaslön. Jag vill ju inte skrämma bort potentiella kunder redan i dörren), och ge en inblick av vad jag gör på dagarna(det kommer bli många bilder på kaffe där…). Och ibland, när jag känner mig djup, så skriver jag om något som inte är fotorelaterat, men som jag ändå måste dela med mig av. Troligtvis tankar om livet, eller en bild på min överambitiösa smoothie.

Det kommer även att innehålla

+ en massa snubbel på tangentbordet. jag skriver bäst vid denna tiden(23.59), och jag lovar er: Det går fort. Det är okontrollerat och inget av det är genomtänkt. Jag säger inte att jag står för det jag skriver… utan mer att… det är JAG. Det är ofiltrerat och väldigt spontant, helt enkelt.
+ Tons and tons of sarcasm. Jag kan inte skriva en text utan att i parenteser kommentera mig själv(beror det på att jag anser att jag är skitrolig, elelr att jag är scizofren? Ingen vet. Det händer även att jag har parenteser inuti parenteserna för riktigt Inceptionaktiga dagar)), och jag älskar att vara ironisk. Ibland skadar det mig, tex när man tar för vågade svängar på formella möten. Men oftast så ger det mig fler vänenr som står mig närmare. Jag är itne rädd för att vara mig själv, helt enkelt.
+ Personlighet. För er som anser att hela internet är en bomb med likadana bilder? VIll ni kunna skilja oss fotografer åt? Då rekommenderar jag att ni läser något av det jag skriver häri. Jag är asrolig.
+ Engelska hittepåord.

Vad det INTE kommer innehålla

+ Särskrivning. I min bok är det i klass med att dra naglarna mot svarta tavlan. Eller att slå en gammal tant man inte känner. Man ska inte göra det bara, det gör ont i hela mig. Stava fel, absolut, det köper jag. Men att ha jätte roligt skall vara jätteroligt. Sådeså. Jag vet att det är osvenskt av mig att ha så starka åsikter offentligt, men någon måste säga det!
+ Överambitiösa bilder på smoothies. Ni som känner mig vet att mat skall kunna lagas samtidigt som man dammsuger. Man skall alltså kunna lämna rummet utan att det kraschar. Brända ägg är att rekommendera, sjukt smidigt.
+ Rosa. Jag gillar inte rosa, helt enkelt. Plommon, lila, funkar. men jag är inget fan av rosa. Jag vill ha en Skogshuggarstuga i Kanada(vet inte om det är det jag vill, men det blir nice på pinterest när jag visualiserar det)

Linda Svensson Blogg

Linda Svensson Blogg